I en fårhage ligger en fornlämning i form av låga vallar. Jag klättrar över en låg stätta och går in för att titta på fornlämningen. Två får betar fridfullt i hagen. Ett av dem kommer fram och puffer vänskapligt på mig, som får ofta brukar göra. Jag kliar det i pannan. Nä, hallå där, buffa inte så hårt på mig! Lite väl hårdhänt. Retirerar mot stättan. Fåret skallar mig lätt. Vid stättan är en lös stubbe som första steg. Kliver upp på den, när BONK. AJ! Fåret får in en kraftig fullträff på den del jag sitter med. Stubben tippar, och jag ramlar ner med ena benet mellan stättans steg och staketet. Fastnar.
Kommer inte loss, benet sitter som i ett skruvstäd. Jag väntar på nådastöten. Det kommer ingen. Med möda lyckas jag lirka loss benet ur skruvstädet, och krypa över stättan. Fåret tittar lite skamset på mig. Jag går ner mot havet för att bada.
 |
| Får |
 |
| Omplåstrad |
Känns konstigt i benet. Tittar ner, byxbenet är rött. Av blod. Lyfter försiktigt på byxbenet och ser blod sippra ur ett djupt jack på skenbenet. Kan se in på det vita skenbenet. Aj, det gör ont. Det är nog bäst att inte bada med det. Linkar till busshållplatsen, och tar bussen tillbaka hemåt. Bussen stannar i närheten av min vårdcentral hemmavid. Passar på att gå in där för att fråga vad man ska göra med såret. Blir omplåstrad av en trevlig sköterska. Rengör, behöver inte sys, drar ihop såret med kirurgtape, och sedan ett bandage. "Du kommer att få ett vackert ärr". Sedan linkar jag hem. Baken går i gult och blått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar